Mia

Här upprepas det tre gånger, har hört att det är tredje gången gillt som gäller.

Har varit dåligt med uppdateringar, men inte riktigt varit tillgång till en dator. Men jag antar att jag får göra en trevlig uppdatering på ett någorlunda kort vis.

Då var söndagen som bortflugen. Har varit på Tuna Park med mamma, mitt mål var att hitta ett par jeans. Dock lättare sagt än gjort vill jag lova. Blev att inhandla en ny tröja, några hårband samt underkläder. Var härligt att strosa runt där en aning hur som helst.
Njutit av att vara hemma också, har ju varit i Stockholm hela veckan och jobbat. Närmare bestämt i Mörby centrum, på gott och ont. Har lyckats dra på mig någon slags förkylning, det är i för sig att ta i en aning för förkyld är jag inte. Mer att jag är snuvig och låter sjuk, fats för någon dag sedan hade jag även ont i halsen. Mycket tacksam för att det gott över och om det skulle återvända har jag en påse med halstabletter kvar. Här hade jag bunkrat upp för att jag trodde det skulle sitta i, ska inte klaga. Bara skönt att det försvann lika kvickt som det kom.
Mörby centrum, ja, jag är ingen stjärnsäljare men jag har ändå haft riktigt roligt! Arbetskollegorna är för härliga. Skulle också vilja säga tack till de på Phone House för attt de lånade ut tejp till mig varje dag. Blåste från tunnelbanan, vilket medförde att allting på bordet ville flyga i väg för att inte glömma bort skylten som slog mig i huvudet vid ett flertal tillfällen. Även ett tack till underhållningen, det var nice, nice.

Blivit mycket tunnelbana den här veckan, mest grön och röd linje. Men veckans höjdpunkt var nog min intervju. Har ju som sagt sökt arbete på Island och blev av att gå på intervju i torsdag. Då fick jag prova på att åka blå linje - alltid kul med något nytt. Gick ändå fram och tillbaka på samma gata tre gånger innan jag insåg att jag faktiskt skulle in i en byggnad där. Intervjun gick väldigt bra, han tyckte det lät intressant. Enda problemet skulle vara för mig att finna bostad i Reykjavik. Men det var något vi båda två skulle lägga ner energi på. Fröken har fått i uppgift att ringa till Isländska ambassaden här i Sverige och den svenska ambassaden på Island. Får se vad det blir av det hela, jag har ändå på sistone blivit tveksam till att åka. Mycket av viljan har försvunnit och det har ju sina förklaringar som jag inte behöver gå in på mer specifik. Känns lite dumt egentligen i och med att jag faktiskt varit såpass inställd på att jag kommer åka om jag får chansen. Skulle jag välja att låta bli skall jag nog vara 100% säker på det, en chans som denna dyker sällan upp två gånger.

På tal om två gånger, ska jobba i Stockholm även kommande vecka. Ja, det är ju tekniskt sett måndag - den här veckan blir det. Ska lära mig åka någonting nytt, ska nämligen ta pendeltåg till Älvsjö då jag ska jobba på Stockholms mässan. Är någon mässa för hus och hem eller liknande. Har sett reklam för det men minns inte specifikt vad det hette.

Hur har jag då fördrivit resterande del av min söndag? Jag har spelat meningslösa, men riktigt roliga spel på MSN med fröken Jenny. Tittat på TV och pratat i telefonen. En helt vanlig dag känns det som. Men det är skönt att bara göra ingenting på något vis. Knappast en särskilt produktiv kväll men precis vad jag behövde. På tal om TV, tittade på NCIS vid åtta-tiden och blev lite fundersam. Var en kille som hade förlorat sin mamma året innan och det visade sig att hon hade iscensatt sin egen död. Förde mina tankar till en dröm jag har som återkommer med jämna mellanrum, dock inte så ofta längre. Jag har drömt att min pappa skulle ha gjort liknande, vet att jag får höra anledningen i min dröm men minns aldrig var som sagts. Precis som att någon trycker på "mute"-knappen och läsa på läpparna kan jag inte heller, tyvärr. Har vid ett tillfälle också stigit upp ur sängen och skrivit ner saker på lappar för att minnas vid vaket tillstånd. Bland annat var det ett namn som jag skrev ner, personen skulle ha hjälp min pappa att ordna allting - någon läkare. När jag läste lappen dagen efter var det något helt bisarrt, men det var på något konstigt vis mitt sätt att försöka få pappa att leva igen. Jag har iallafall efter fyra år accepterat att han inte kommer sätta foten innanför vår ytterdörr - rent bildligt talat. Jag kommer iallafall leva med tron att han oftast är med mig, skyddar mig och är med mig i livet. Jag tvekar inte för en sekund att han var med på min student, att han var där på IB-ceremonin och såg mig få mitt efterlängtade diplom. I framtiden kommer jag inte heller tvivla att han är med när jag gifter mig, skaffar barn etc.
Får låta lite som det vill, kanske kan det uppfattas som min tröst och det är det säkerligen. Men jag behöver det, behöver tro att han inte är borta helt och hållet. När jag tänker på pappa är jag fortfarande som ett litet barn, det är pappa och jag älskar honom. Finns ingen ålder och inga gränser.

Nej, måste nog ta och bege mig mot sängen om jag ska orka upp till mötet med Anja imorgon bitti. En mental notering att jag måste hämta mina studentbilder också. *komma ihåg*