Dreams
Skrev just ett långt inlägg som jag själv var nöjd med. När jag sedan skulle spara det var jag tydligen inte inloggad längre - kul!
För väl försöka minnas lite.
Hade en alldeles underbar dröm i natt, antagligen den som gjorde att jag sov ypperligt. Drömmar i sin helhet fascinerar mig, kanske ingenting jag egentligen öppet diskuterar. Men jag blev än mer intresserad då jag läste psykodynamiska perspektivet. Freud hade en del vettiga saker som gör att jag drar mig en aning åt det hållet. Freud’s Stages of Psychosexual Development (vad det nu heter på svenska) är fängslande, likaså det med id, ego och superego. Problemet med mig är att jag kan alla termer på engelska. Är väl i själva verket inte ett problem i sig, är oerhört nyttigt att läsa allting på engelska. Ångrar mig inte för en sekund att jag valde IB, i alla fall inte nu i efter hand. Under maj månad var jag inte allt för nöjd med mig själv för att jag hade gjort det valet. Nu känns det som en bedrift och kan öppna många dörrar i livet.
Nu kom jag av mig en aning, var drömmar jag ville fokusera på. Nattens dröm - jag är glad för att jag oftast minns mina drömmar. Mardrömmarna skulle jag kunna klara mig utan, men är väl något som kommer med i hela drömpaketet. Var ett tag sedan jag hade en dröm som gav mig en känsla av ro, kärlek och i synnerhet svar på oändliga frågor jag ställt mig själv - som implicit varit riktade till någon annan. Trots att förklaringarna är konstruerade av mitt sinne, av vad jag förmodligen skulle vilja höra, ger det mig en slags inre frid. Kanske uppenbaras det i mina drömmar för att jag verkligen behöver svar för att kunna fortsätta. Nej, det låter lite konstigt även i min värld.
Men det inger nog ett slags hopp och jag tror inte man kan fortsätta leva utan någon ljusglimt. Varför? Jo, för att det sägs att hoppet är det sista att lämna en människa innan han eller hon dör. Det är lite lustigt att kroppen har sina egna mekanismer och sätt att hitta olika substitut för det man egentligen behöver.
Det för tankarna lite till en bok jag läste för ett par månader. Såg egentligen den redan för två år sen, nästan exakt två år sen till och med. (Ibland är minnet på topp) Blev inte av att köpa den då, men förra året beställde jag den från någon butik på nätet. Det var ett citat som fångade min uppmärksamhet. För mig har det en speciell betydelse och jag får samma känsla varje gång jag läser det:
"Or shall I tell him that there's a guy out there who I secretly think might be the one that's meant for me? That I've never felt the like of what I felt for this man for anyone else |...| That when I first met eyes with him it was like I'd been punched in the chest? That if I really thought about what I've lost - really thought about it - I'd cry and cry and never stop crying again?"
Må hända att jag är en eskapist, men jag tror verkligen på det hela - naivt kan många tycka. Men whatever floats your boat - yes!
citatet, jag vet exakt vad du menar, tyvärr:) *puss*