Headache from Hell
I dag har jag haft en djävulsk huvudvärk. Var bara lite lätt irriterande i morse när jag rev listorna, men allt efter tiden gick byggdes den på. Inte varit långt i från utbrott och diverse. Varenda irriterande och gnisslande ljud har förstärkt värken. Usch. Först nu när jag duschat har den släppt en aning. Jag vet exakt hur smart det är att sitta vid datorn då man har huvudvärk..
Började 6:00 i morse. Stressade till bussen som vanligt, när jag väl kommer till tågstationen och ser tider för bussar. Visar det sig att den går tio minuter senare än jag trodde. Alltså var stressen förgäves. Halt ute dessutom. Förstår verkligen inte de som cyklar. Hur vågar ni? =S (Jag lyckades i alla fall ta mig till busshållsplatsen i ett stycke.)
Varit en riktigt ansträngande dag på jobbet. Första plocket på morgonen var en mardröm. Gick inte smidigt och inte alls som jag ville. Katastrof! G-B var min räddande ängel. Hon hjälpte mig en aning och sådär. Kändes lite bättre då. Varit magert med leenden från min sida också. Inte alls likt mig. Jag har dock lyckats pressa fram några enstaka. Arbetade över en timme i och med att det inte gick några bussar vid 15. Inte så mycket extra, men tillräckligt för att det ska kännas.
Jag måste nog erkänna att jag är trasig. Fysiskt och psykiskt. Jag har ont i min kropp. det värker lite överallt. Men det är inte det som är det som påverkar mig mest. Det är det psykiska. Nu menar jag inte att jag förlorat förståndet.. det jag syftar på att det är så mycket som händer i mitt huvud. Alla tankar, hit och dit. Vad är rätt, vad är fel? Hur gör jag det, hur gör jag för att inte...?! Det är som en storm som vägrar sluta härja. Jag känner bara att vad jag än säger eller gör, blir det på något vis fel. Det är inte tillräckligt.
Jag har svårt för att prata känslor i vissa situationer. Jag kanske har känslan inombords, men jag kan inte förmedla det vidare till en annan person. Då försöker jag genom handlingar och gester visa. Men det når oftast inte fram. Många gånger kan de vara försiktiga och rent ut sagt patetiska. Men jag är rädd för det jag visar rent kroppsligt då allt uppfattas olika av människor. Jag kan vara säker på att det jag gör ger förståelsen av det jag känner, men det är inte säkert att personen uppfattar min egentliga mening.
Det är så fel. Men jag kan inte rå för det.
Jag är bara så less. Jag orkar inte. Jag tror att jag behöver vila. Lite semester eventuellt.
Morgondagens ledighet är nog ett steg i rätt riktning. Skulle ha jobbat övertid om jag kunnat, men de har ingen övertid på H&M i morgon. Lika bra är väl det, jag hade tvingat mig själv dit.
Jag vill bara att saker ska vara harmoniska. Att saker och ting ska vara bra.
Nej, om jag skulle försöka råda bot på min envisa huvudvärk.
Började 6:00 i morse. Stressade till bussen som vanligt, när jag väl kommer till tågstationen och ser tider för bussar. Visar det sig att den går tio minuter senare än jag trodde. Alltså var stressen förgäves. Halt ute dessutom. Förstår verkligen inte de som cyklar. Hur vågar ni? =S (Jag lyckades i alla fall ta mig till busshållsplatsen i ett stycke.)
Varit en riktigt ansträngande dag på jobbet. Första plocket på morgonen var en mardröm. Gick inte smidigt och inte alls som jag ville. Katastrof! G-B var min räddande ängel. Hon hjälpte mig en aning och sådär. Kändes lite bättre då. Varit magert med leenden från min sida också. Inte alls likt mig. Jag har dock lyckats pressa fram några enstaka. Arbetade över en timme i och med att det inte gick några bussar vid 15. Inte så mycket extra, men tillräckligt för att det ska kännas.
Jag måste nog erkänna att jag är trasig. Fysiskt och psykiskt. Jag har ont i min kropp. det värker lite överallt. Men det är inte det som är det som påverkar mig mest. Det är det psykiska. Nu menar jag inte att jag förlorat förståndet.. det jag syftar på att det är så mycket som händer i mitt huvud. Alla tankar, hit och dit. Vad är rätt, vad är fel? Hur gör jag det, hur gör jag för att inte...?! Det är som en storm som vägrar sluta härja. Jag känner bara att vad jag än säger eller gör, blir det på något vis fel. Det är inte tillräckligt.
Jag har svårt för att prata känslor i vissa situationer. Jag kanske har känslan inombords, men jag kan inte förmedla det vidare till en annan person. Då försöker jag genom handlingar och gester visa. Men det når oftast inte fram. Många gånger kan de vara försiktiga och rent ut sagt patetiska. Men jag är rädd för det jag visar rent kroppsligt då allt uppfattas olika av människor. Jag kan vara säker på att det jag gör ger förståelsen av det jag känner, men det är inte säkert att personen uppfattar min egentliga mening.
Det är så fel. Men jag kan inte rå för det.
Jag är bara så less. Jag orkar inte. Jag tror att jag behöver vila. Lite semester eventuellt.
Morgondagens ledighet är nog ett steg i rätt riktning. Skulle ha jobbat övertid om jag kunnat, men de har ingen övertid på H&M i morgon. Lika bra är väl det, jag hade tvingat mig själv dit.
Jag vill bara att saker ska vara harmoniska. Att saker och ting ska vara bra.
Nej, om jag skulle försöka råda bot på min envisa huvudvärk.
Kommentarer
Trackback
