Fix me
Under dagens gång när jag vandrat runt med min vagn inne bland hyllor och kläder har jag funderat en del. Jag får en del tid över till det när man bara går runt, runt och runt. Skulle även kunna tänka mig att jag ägnat en del stunder till självömkan. Men de senaste två dagarna har jag känt att det är nära att gå över gränsen inombords. Att minsta lilla kan utlösa tårar och diverse instängda känslor. Har tidigare nämnt att jag föredrar att vara inne bland hyllor eftersom det är lite mer skydd. Oftast tycker jag det är skönt att kunna smälta in i kläderna, försvinna en aning. I dag har jag verkligen känt att jag skulle velat vara osynlig, kan inte riktigt motivera det fullkomligt. Det är bara en känsla jag haft. Egentligen skulle jag väl inte ha arbetat, bara stängt in mig för att reparera skadorna inom mig.
Känslorna påminner lite om hur det var i mellan- och högstadiet. Att bara vilja försvinna, att ingen ska se mig. Tror nog att det är många som känner på det viset. Det ska finnas människor till allt har jag lärt mig. Men i bland är det trevligt med uppmärksamhet. När jag gått runt och tänkt på det här på jobbet kom jag att tänka på ett citat ur "Doktor Glas", gällande ett avtryck i livet. Fastän önskningar att vara osynlig tror jag ändå att man vill lämna ett avtryck i någon annans liv. Att kunna påverka någon, att få vara betydelsefull. Därför jag drog citat till minnes.
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
Jag gillar verkligen Hjalmar Söderbergs roman. Väldigt mycket! Men kanske är det på så vis att trots att längtan efter ensamhet, isolering utan en enda levande varelse förutom dig själv vill man ändå synas. I hemlighet.. en sorts acceptans. Men då man inte vill synas anser man sig inte godkänd av livet och människorna kring. Tror nog att jag trasslat in mig lite väl i mina egna tankar.
Har gått bra på jobbet i dag, lite tröttsamt bara. Min kropp skriker efter vila och sömn, ska försöka gå och lägga mig så tidigt som möjligt. Vill vara pigg i morgon kväll när jag kommit till Jimmie. Så härligt att det äntligen är fredag i morgon. Som jag har längtat!
Nej, nu ska jag göra chokladbollar. Till Jimmie. Själv är jag en notorisk chokladhatare, gillar dock doften. =)
Känslorna påminner lite om hur det var i mellan- och högstadiet. Att bara vilja försvinna, att ingen ska se mig. Tror nog att det är många som känner på det viset. Det ska finnas människor till allt har jag lärt mig. Men i bland är det trevligt med uppmärksamhet. När jag gått runt och tänkt på det här på jobbet kom jag att tänka på ett citat ur "Doktor Glas", gällande ett avtryck i livet. Fastän önskningar att vara osynlig tror jag ändå att man vill lämna ett avtryck i någon annans liv. Att kunna påverka någon, att få vara betydelsefull. Därför jag drog citat till minnes.
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
Jag gillar verkligen Hjalmar Söderbergs roman. Väldigt mycket! Men kanske är det på så vis att trots att längtan efter ensamhet, isolering utan en enda levande varelse förutom dig själv vill man ändå synas. I hemlighet.. en sorts acceptans. Men då man inte vill synas anser man sig inte godkänd av livet och människorna kring. Tror nog att jag trasslat in mig lite väl i mina egna tankar.
Har gått bra på jobbet i dag, lite tröttsamt bara. Min kropp skriker efter vila och sömn, ska försöka gå och lägga mig så tidigt som möjligt. Vill vara pigg i morgon kväll när jag kommit till Jimmie. Så härligt att det äntligen är fredag i morgon. Som jag har längtat!
Nej, nu ska jag göra chokladbollar. Till Jimmie. Själv är jag en notorisk chokladhatare, gillar dock doften. =)
Kommentarer
Postat av: PP-Björnen
Känner igen det där du skriver om att man får mkt tid att tänka/reflektera när man vandrar bland hyllorna.
Mår man dåligt och/eller känner sig lite halv deppig så kan det förstärkas ganska duktigt.
Jag minns en dag bland hyllorna för drygt ett år sedan, jag hade haft lite halv struligt i en relation jag hade då. Hela den dagen gick jag bara o nästan hoppades att en kartong skulle tappa fäste och dunka mig hårt i huvudet :))
Dagen förblev dock helt odramatiskt o jag överlevde den dagen också. xD
Du har uppenbart för mycket tid om du har tid att göra chokladbollar som du inte ens själv vill ha :)
Men det är bra att du hittat din roll i köket, Jimmie måste ha vart duktig på inskolningen av dig.
Ses imorgon, skåp nr 7 är mitt :)))
Trackback