Pat on the head

Jag känner att jag ska bli klappad på huvudet som en hund nu. Har varit duktig (säger Jimmie) och hälsat folk välkomna etc. Kom sjukt mycket folk på första visningen, var bara meningen att jag skulle vara med på den första men nu blev det att jag även var med på andra. Kom minst 60 sällskap på första visningen, var fullt i lägenheten och kaos. Men det är bra att intresset är stort, hade jag själv haft resurserna skulle jag bjudit på den.

Sitter vid hans skrivbord nu medan han skriver kontrakt. Vi ska snart bege oss i väg till Västerhaninge, tar väl en liten stund att åka dit. Men jag känner mig hungrig och måste definitivt få i mig någon slags föda för att dämpa magens kurrande ljud. Blir väl en smörgås för att spara tid antar jag.

Åker hem i kväll också, närmare bestämt med 22.55 tåget. Sen är det bara att kvickt komma hem, duscha och hoppa i säng. Annars blir morgondagen inte särskilt angenäm på jobbet. Jag måste säga att jag trivs mer på att gå klädd som jag gör just nu när vi varit på visning än på det viset som jag ser ut på lagret. Nog för att jag ändå ser halvt uppiffad ut på lagret. Även om jag ser aningen suspekt ut på H&M kan jag inte låta bli, jag skulle känna mig fruktansvärt obekväm om jag bara skulle släppa allt.

Åh, vad min mage suktar efter mat. Jag hoppas han är klar med kontraktsskrivningen snart... *kurr kurr*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback