*pling*
En dörrklocka.. ja, det är väl vad jag har i åtanke. Ringde på dörren en stund efter att jag hade kommit hem. Jag öppnar sällan dörren om jag inte vet vem det är som står på andra sidan. Man läser mycket i tidningarna om att tjuvar ringer på dörren och på så sätt rånar folk. Tycker det är lite kusligt egentligen, därav att jag inte öppnar dörren. Antagligen lite paranoia också.
För kanske tio år sedan var man inte alls lika rädd för artt öppna dörren, men det var innan alla konstiga hemskheter började ske. Då gick man som påskkärring och gud vet vad man gjorde. Allting var lugnare, nu har allting eskalerat. I för sig var vi väl en aning nojiga redan på den tiden, mest för att vi inte hade något "titthål". Som tur skaffade vi det för kanske 5 år sedan. Förstår inte varför det tog sådan tid innan vi kom till skott. Men det där med dörren är en känslig punkt för mig, jag har drömt massvis med mardrömmar om det. Alltid samma sak, jag ska se efter att dörren verkligen är låst men då är den upplåst. Då rycker någon upp dörren och där står Odjuret. Han som spelade Vincent i Skönheten och Odjuret. Jag vet att han var god i serien, men av någon anledning blir han ond i mina drömmar och skrämmer i hjäl mig. Fortfarande på kvällarna när jag ska se efter att dörren är låst får jag för mig att han står där. Jag brukar alltid se efter i titthålet först innan jag känner med dörrhantaget om det är låst. Jag antar att det är av den anledningen...
Är ganska trött i dag efter jobbet, har varit allmänt seg i både kroppen och i psyket. Blev inte alltför mycket sömn i natt, men får försöka lägga mig tidigare i kväll. Eller ja, det blir efter Prison Break. Är nöjd med att jag får arbeta i alla fall, även om en del av mig inte vill jobba. Det är den delen av mig som så gärna vill vara hos Jimmie. Den mer ansvarsfulla biten i mig säger åt mig att arbeta, har väl tur att den eftertänksamma delen vinner. Längtar redan till nästa fredag för jag drar slutsatsen att jag kommer få arbeta resten av dagarna. Men det känns lite som om man önskar bort sitt liv, man längtar till vissa dagar osv. Fast vad skulle livet vara om man inte hade något att se fram emot? Sannerligen bortkastat och oändligt utan hopp,
För kanske tio år sedan var man inte alls lika rädd för artt öppna dörren, men det var innan alla konstiga hemskheter började ske. Då gick man som påskkärring och gud vet vad man gjorde. Allting var lugnare, nu har allting eskalerat. I för sig var vi väl en aning nojiga redan på den tiden, mest för att vi inte hade något "titthål". Som tur skaffade vi det för kanske 5 år sedan. Förstår inte varför det tog sådan tid innan vi kom till skott. Men det där med dörren är en känslig punkt för mig, jag har drömt massvis med mardrömmar om det. Alltid samma sak, jag ska se efter att dörren verkligen är låst men då är den upplåst. Då rycker någon upp dörren och där står Odjuret. Han som spelade Vincent i Skönheten och Odjuret. Jag vet att han var god i serien, men av någon anledning blir han ond i mina drömmar och skrämmer i hjäl mig. Fortfarande på kvällarna när jag ska se efter att dörren är låst får jag för mig att han står där. Jag brukar alltid se efter i titthålet först innan jag känner med dörrhantaget om det är låst. Jag antar att det är av den anledningen...
Är ganska trött i dag efter jobbet, har varit allmänt seg i både kroppen och i psyket. Blev inte alltför mycket sömn i natt, men får försöka lägga mig tidigare i kväll. Eller ja, det blir efter Prison Break. Är nöjd med att jag får arbeta i alla fall, även om en del av mig inte vill jobba. Det är den delen av mig som så gärna vill vara hos Jimmie. Den mer ansvarsfulla biten i mig säger åt mig att arbeta, har väl tur att den eftertänksamma delen vinner. Längtar redan till nästa fredag för jag drar slutsatsen att jag kommer få arbeta resten av dagarna. Men det känns lite som om man önskar bort sitt liv, man längtar till vissa dagar osv. Fast vad skulle livet vara om man inte hade något att se fram emot? Sannerligen bortkastat och oändligt utan hopp,
Kommentarer
Trackback