På gott och ont
Som de flesta andra dagar kände jag mig ytterst inspirerad till att skriva medan jag gick runt och plockade kläder. Aningen frustrerad över att jag inte kunde göra det just då.
Jag är en väldigt passionerad person, när jag älskar gör jag verkligen det och när jag hatar gör jag det innerligt. Det är som svart och vitt. Nu är hata ett väldigt starkt ord, men att avsky eller tycka mycket illa om. Till och med passionerad kan vara fel ord möjligen lidelsefull, glödande, eldig, intensiv, häftig, hetsig, eldfängd. Bara att välja och vraka. Jag kan inte rå för det. Känns som om jag känner allting så intensivt. Det upptar mig helt och hållet, slukar mig vid vissa tillfällen. Det är väl precis det som kan vara problemet, jag låter det uppta för mycket av mig. Är väl bland få saker som jag inte klarar av att kontrollera, annars har jag ett notoriskt kontrollbegär. Mina känslouttryck, att jag verkligen ska verka kall utåt medan det egentligen är en känslostorm på insidan.
Oftast, när jag är arg känner jag att det flimrar i ögonen när jag är på väg att gå över gränsen. Det dumma är att jag lärt mig hur jag fungerar och ignorerar för det mesta den här signalen som min kropp försöker ge mig.
Så snurrig jag känner mig nu, tankarna är inte riktigt koherenta i dag. Är fruktansvärt trött, men måste ändå se klart på Grey's Anatomy. Det är helt klart min favoritserie och det kan jag helt enkelt inte missa. Men min trötthet beror nog även på att jag varit ute och sprungit. Blev mellan sträckan eftersom jag kände mig lite utmattad, men ville ändå röra på mig.
Såg även på hockeyn i kväll, hade hoppats på en slovakisk seger för att Finland skulle slippa möta Sverige. Men icke! Fast det stora frågetecknet är om Finland klarar av att vinna över USA?! Spännande...
Jag är en väldigt passionerad person, när jag älskar gör jag verkligen det och när jag hatar gör jag det innerligt. Det är som svart och vitt. Nu är hata ett väldigt starkt ord, men att avsky eller tycka mycket illa om. Till och med passionerad kan vara fel ord möjligen lidelsefull, glödande, eldig, intensiv, häftig, hetsig, eldfängd. Bara att välja och vraka. Jag kan inte rå för det. Känns som om jag känner allting så intensivt. Det upptar mig helt och hållet, slukar mig vid vissa tillfällen. Det är väl precis det som kan vara problemet, jag låter det uppta för mycket av mig. Är väl bland få saker som jag inte klarar av att kontrollera, annars har jag ett notoriskt kontrollbegär. Mina känslouttryck, att jag verkligen ska verka kall utåt medan det egentligen är en känslostorm på insidan.
Oftast, när jag är arg känner jag att det flimrar i ögonen när jag är på väg att gå över gränsen. Det dumma är att jag lärt mig hur jag fungerar och ignorerar för det mesta den här signalen som min kropp försöker ge mig.
Så snurrig jag känner mig nu, tankarna är inte riktigt koherenta i dag. Är fruktansvärt trött, men måste ändå se klart på Grey's Anatomy. Det är helt klart min favoritserie och det kan jag helt enkelt inte missa. Men min trötthet beror nog även på att jag varit ute och sprungit. Blev mellan sträckan eftersom jag kände mig lite utmattad, men ville ändå röra på mig.
Såg även på hockeyn i kväll, hade hoppats på en slovakisk seger för att Finland skulle slippa möta Sverige. Men icke! Fast det stora frågetecknet är om Finland klarar av att vinna över USA?! Spännande...
Kommentarer
Trackback