Låt bli min cykel!
Ska det vara så fruktansvärt svårt att låta bli min cykel?! Vad är det med den som lockar fram dessa illdåd? Nu har inte cykeln blivit stulen, men ändå. När jag och Gabrielle var framme utanför henne märker jag att bakdäcket på cykeln är alldeles platt. Kände på ventilen och givetvis var den lös. Slutsats: Någon har valt att skruva för att låta luften pysa ut. TACK! Jag blev måttligt glad över det här. Det är så onödigt! Varför väljer man att förstöra för någon annan? Jag förstår inte, hur tråkigt kan man ha? Jag fick hursomhelst leda cykeln till närmsta mack då Gabbe inte hade någon pump. Inte direkt det jag vill göra när jag är trött och hungrig. Då vill jag bara hem. Kom hem till slut och det verkar inte vara någon punktering. Fast det återstår att se i morgon bitti, ska springa ner efter jag ätit frukost för att se om den håller luften. Hoppas, hoppas! ;)
Har varit ytterst trött i dag, kändes som om jag hade betongklumpar fast i benen. Mödosamt att ta sig fram, men jag har malt på. Tillslut tog arbetsdagen slut.
Varit ute och sprungit ett varv också, var lite tungt till en början i och med att jag ite varit ute på någon vecka. Men väl lite varm i kroppen skuttade jag fram aningen lättare.
Precis tittat på ett avsnitt av Desperate Housewives som jag missat, bra serie det där!
Nu är det Armand van Helden - "I want your soul" för fulla muggar =)