En rosa uppdatering
Sitter och bloggar från min nya rosa laptop =)
Tänkte föra över lite bilder till bloggen i kväll, men det får vänta till morgondagen. Jag håller på och installerar lite saker som tar sin tid. Orkade inte riktigt engagera mig i att hålla på med bilder. Fotade lite i går och jag har fotat i dag =)
Var väldigt trevligt i går när vi käkade lite tårta tillsammans, Robban, mamma, mormor och jag. Mums!
Tog en stund innan vi kom hem till mig i går, vi åkte ut till H&M på Hälla och lämnade tillbaka ett linne som jag hade köpt till Robban. Jag gjorde mina sista inköp på H&M innan mitt personalkort skulle lämnas tillbaka. En snygg svart väst, lite strumpor och en mascara. Dagen innan var vi nere på H&M i centrum, då handlades det lite baslinnen i diverse färger såsom gult, rosa, lila osv.
När jag skulle ta mig till Västerås i fredag stötte jag på lite problem. Jag hade inte en tanke på att tågen går annorlunda nu på sommaren, känns som om det var ett tag sen jag åkte tåg och då har jag förmodligen åkt vid en tid då allt går som vanligt. Jag slutade klockan 18, tog bussen ner till stationen som vanligt, köpte biljett och var på väg till perrong tre som Västerås-tåget vanligtvis avgår i från. Jag gick dock först in i vänthallen, tänkte kika förbi Pressbyrån för att se om de hade någon tidning som skulle vara intressant att läsa. Då kastade jag en blick på skärmen med avgångarna. 19:52. Jag blinkade några gånger för att verkligen kunna se ordentligt. Men nej, det var ingen illusion. Så arg jag blev. Jag skulle behöva vänta 1h 20min. Funderade på om man skulle ta bussen hem eller dylikt. Men sen kom jag på att mamma jobbade kväll. Hon jobbar bara någon minut i från stationen. Jag knallade över dit och var där tills det var dags att gå till tåget. Åt en smörgås och bara väntade. Men det var bättre än att vara kvar på stationen samt bättre än att ta sig hemåt, vara där 15 minuter för att sedan behöva promenera tillbaka. Var skönt när man äntligen kom fram, var ganska trött då.
Var jobbigt att säga hej då till en massa människor i fredags, mer än jag trodde. Jag kommer sakna vissa människor extra mycket! Var förbi där i dag också för att säga hej då när jag ändå skulle hämta lite galgar, mina arbetsskor och lämna tillbaka mitt personalkort. Men man ska försöka se framåt, även om man kommer träffa nya människor är man ändå präglad av dem. Tack vare arbete och människorna kring en är man den man är. Jag tycker ändå jag utvecklats ganska mycket när jag arbetat där. Innan var jag inte alls lika social som jag är nu, pratar med allt och alla på H&M. Jag är fortfarande lite tillbakadragen och försiktigt när det gäller människor, till en viss gräns. Oftast känner jag mig skygg och vill inte alls vista bland människor, men jag vet att jag måste pressa mig över den gränsen, ta mig i kragen och faktiskt inte vara så rädd för att vara bland folk. Det är det jag måste utmana mig själv med, hela tiden. I början tyckte jag det var hemskt när det var så mycket människor på H&M, men nu trivdes jag som fisken i vattnet. Jag kommer sakna H&M, kanske kommer man kunna arbeta lite extra där under studie-tiden. Man vet aldrig. Jag hoppas också att de jag håller av extra inte glömmer mig, såsom jag aldrig kommer att glömma dem.....
Tänkte föra över lite bilder till bloggen i kväll, men det får vänta till morgondagen. Jag håller på och installerar lite saker som tar sin tid. Orkade inte riktigt engagera mig i att hålla på med bilder. Fotade lite i går och jag har fotat i dag =)
Var väldigt trevligt i går när vi käkade lite tårta tillsammans, Robban, mamma, mormor och jag. Mums!
Tog en stund innan vi kom hem till mig i går, vi åkte ut till H&M på Hälla och lämnade tillbaka ett linne som jag hade köpt till Robban. Jag gjorde mina sista inköp på H&M innan mitt personalkort skulle lämnas tillbaka. En snygg svart väst, lite strumpor och en mascara. Dagen innan var vi nere på H&M i centrum, då handlades det lite baslinnen i diverse färger såsom gult, rosa, lila osv.
När jag skulle ta mig till Västerås i fredag stötte jag på lite problem. Jag hade inte en tanke på att tågen går annorlunda nu på sommaren, känns som om det var ett tag sen jag åkte tåg och då har jag förmodligen åkt vid en tid då allt går som vanligt. Jag slutade klockan 18, tog bussen ner till stationen som vanligt, köpte biljett och var på väg till perrong tre som Västerås-tåget vanligtvis avgår i från. Jag gick dock först in i vänthallen, tänkte kika förbi Pressbyrån för att se om de hade någon tidning som skulle vara intressant att läsa. Då kastade jag en blick på skärmen med avgångarna. 19:52. Jag blinkade några gånger för att verkligen kunna se ordentligt. Men nej, det var ingen illusion. Så arg jag blev. Jag skulle behöva vänta 1h 20min. Funderade på om man skulle ta bussen hem eller dylikt. Men sen kom jag på att mamma jobbade kväll. Hon jobbar bara någon minut i från stationen. Jag knallade över dit och var där tills det var dags att gå till tåget. Åt en smörgås och bara väntade. Men det var bättre än att vara kvar på stationen samt bättre än att ta sig hemåt, vara där 15 minuter för att sedan behöva promenera tillbaka. Var skönt när man äntligen kom fram, var ganska trött då.
Var jobbigt att säga hej då till en massa människor i fredags, mer än jag trodde. Jag kommer sakna vissa människor extra mycket! Var förbi där i dag också för att säga hej då när jag ändå skulle hämta lite galgar, mina arbetsskor och lämna tillbaka mitt personalkort. Men man ska försöka se framåt, även om man kommer träffa nya människor är man ändå präglad av dem. Tack vare arbete och människorna kring en är man den man är. Jag tycker ändå jag utvecklats ganska mycket när jag arbetat där. Innan var jag inte alls lika social som jag är nu, pratar med allt och alla på H&M. Jag är fortfarande lite tillbakadragen och försiktigt när det gäller människor, till en viss gräns. Oftast känner jag mig skygg och vill inte alls vista bland människor, men jag vet att jag måste pressa mig över den gränsen, ta mig i kragen och faktiskt inte vara så rädd för att vara bland folk. Det är det jag måste utmana mig själv med, hela tiden. I början tyckte jag det var hemskt när det var så mycket människor på H&M, men nu trivdes jag som fisken i vattnet. Jag kommer sakna H&M, kanske kommer man kunna arbeta lite extra där under studie-tiden. Man vet aldrig. Jag hoppas också att de jag håller av extra inte glömmer mig, såsom jag aldrig kommer att glömma dem.....
Kommentarer
Trackback