Mia

Mina ögon föll på en ask med te som jag har i en hylla. Den har stått där sedan många år tillbaka, men jag har inte lyft på den på flera år. Allting är orört, fortfarande plast runt påsarna i asken.
Jag fick den asken av min pappa ett tag innan han gick bort. Blev aldrig av att dricka det, sen har jag inte velat röra det.
Men nu lyfte jag upp asken, jag kan se honom framför mig hur han försöker vara snäll och köper te åt mig. Att han vill göra mig glad, då jag förut var väldigt förtjust i te.
Jag vet att det bara är en ask med te, men för mig är det så mycket mer. Jag försöker hålla mig kvar vid honom så gott jag kan. Jag är så rädd för att glömma. Att alla mina minnen bleknar bort. Inte att de försvinner helt och hållet, men att jag inte längre kan ha en klar bild framför mig.
Det är Fars dag på söndag också. Önskar så innerligt att jag skulle kunna krama om honom, säga hur mycket jag älskar honom och att han är bäst.