En patetisk roll

Sitter i köket, NRJs webbradio är på och jag pluggar. Nu är det paus. Är Microeconomics för hela slanten som gäller i dag. Dock är det lite bättre på en punkt, jag trodde nämligen att vi hade ett litet prov i morgon men det har vi inte. Så jag behöver inte känna mig sådär pressad på samma vis. Jag ska läsa några kapitel och lösa några uppgifter. Får hoppas det går bra det.

I morgon blir det en lite längre dag än vad jag är van vis. Inte särskilt synd om mig. Börjar 9.15 och dagen slutar 16. Två lektioner. Inte spännande, men det är så livet är.
Jag är dock glad för att jag åkte i väg i helgen. Jag hade det underbart roligt i Linköping med Karin och hennes väninna. Ångrar mig inte för en minut att jag åkte. Var bara dumt av mig att jag hoppades på annat in i sista minuten, men det är dags att jag ser världen som den är. Inte några idiotiska förhoppningar eller drömmar. Jag bara inbillar mig själv att det ska bli annorlunda, men det kommer det inte bli. Det är bara att rida ut stormen tills det slutar göra ont. Just nu är det svårt att hålla band på sig själv medan såren ännu är öppna. Men det kommer en dag då det också läker. Men det är bara att bita i hop och hoppas att det går fram med en jäkla fart.

Dags att sluta drömma och ta tag i det som faktiskt händer.
Acceptance for the things that can't be changed or undone. I need to stop denying the truth, open my eyes and stop being such a fool. I don't want to be anyone's fool. I'm done with this pathetic role.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback