Flash
Tack Emily för det du "sa"=)
Jag försöker tänka på allt annat utom honom, men det är så svårt. Försöker göra allting som gör att jag blir distraherad, problemet är väl att jag inte så lätt blir distraherad. Jag kan göra flera saker samtidigt, fan ta den förmågan. I bland skulle det vara så skönt om man vore blåst och inte brydde sig om någonting som pågår. Men jag är inte så, jag försöker mitt bästa men det finns ingenting hellre jag vill än att han skulle vara här hos mig nu. Bredvid mig i soffan. Det skulle vara så skönt. Men man kan inte alltid få det man vill.
Var härligt att gå ner på stan i går och fika med Schumacher, var bra att tänka på något annat för en stund. Dagen innan hängde jag på mamma hela dagen, vi var och handlade, så beroende av henne då. Men det är skönt att vara runt någon annan.
Jag sov så härligt i natt, jag kan inte förklara varför. Jag behövde verkligen en lugn stund. Nu måste jag bara fixa med aptiten. Har inte fått i mig särskilt mycket de senaste dagar, jag som vanligtvis äter ganska mycket. Försöker få i mig det som går i. Jag hoppas att jag kan somna i kväll/ i natt också.
Jag är inte hysterisk vilket vanligtvis skulle vara min normala reaktion. Det är som att något säger till mig att jag ska vara lugn, för jag har inget att hysterisera över, det ordnar sig. Inte så att jag hör röster i huvudet, men det är något som samtidigt lugnar mig en aning, samtidigt som det gör så ont. För jag vet vad jag känner för människan, jag hoppas bara på att allt ordnar sig till det bästa. Trots att jag är säker på mina känslor så kan man kan inte styra över vissa saker i livet, hur mycket man önskar att man kunde.
Jag känner en enorm saknad efter honom, jag vill så gärna vara med den här personen. Jag är inte upprörd och gråter inte över att jag är ensam. Jag känner att jag blivit av med en person som betyder så mycket för mig att hjärtat vill brista av kärlek. Men det är bara att ta det lugnt, tiden kommer att visa vad som är och inte är. Det gör den alltid.
Men fan, han är saknad. Han är något alldeles extra, som jag aldrig träffat förut.
Det är så skönt att prata med honom, det får mig att må bra.
Jag försöker tänka på allt annat utom honom, men det är så svårt. Försöker göra allting som gör att jag blir distraherad, problemet är väl att jag inte så lätt blir distraherad. Jag kan göra flera saker samtidigt, fan ta den förmågan. I bland skulle det vara så skönt om man vore blåst och inte brydde sig om någonting som pågår. Men jag är inte så, jag försöker mitt bästa men det finns ingenting hellre jag vill än att han skulle vara här hos mig nu. Bredvid mig i soffan. Det skulle vara så skönt. Men man kan inte alltid få det man vill.
Var härligt att gå ner på stan i går och fika med Schumacher, var bra att tänka på något annat för en stund. Dagen innan hängde jag på mamma hela dagen, vi var och handlade, så beroende av henne då. Men det är skönt att vara runt någon annan.
Jag sov så härligt i natt, jag kan inte förklara varför. Jag behövde verkligen en lugn stund. Nu måste jag bara fixa med aptiten. Har inte fått i mig särskilt mycket de senaste dagar, jag som vanligtvis äter ganska mycket. Försöker få i mig det som går i. Jag hoppas att jag kan somna i kväll/ i natt också.
Jag är inte hysterisk vilket vanligtvis skulle vara min normala reaktion. Det är som att något säger till mig att jag ska vara lugn, för jag har inget att hysterisera över, det ordnar sig. Inte så att jag hör röster i huvudet, men det är något som samtidigt lugnar mig en aning, samtidigt som det gör så ont. För jag vet vad jag känner för människan, jag hoppas bara på att allt ordnar sig till det bästa. Trots att jag är säker på mina känslor så kan man kan inte styra över vissa saker i livet, hur mycket man önskar att man kunde.
Jag känner en enorm saknad efter honom, jag vill så gärna vara med den här personen. Jag är inte upprörd och gråter inte över att jag är ensam. Jag känner att jag blivit av med en person som betyder så mycket för mig att hjärtat vill brista av kärlek. Men det är bara att ta det lugnt, tiden kommer att visa vad som är och inte är. Det gör den alltid.
Men fan, han är saknad. Han är något alldeles extra, som jag aldrig träffat förut.
Det är så skönt att prata med honom, det får mig att må bra.
Kommentarer
Trackback